Skier

Kategori: Tävling

2014-03-05

Nej, det tror jag inte.

Jag hoppas på att åka några tävlingar i slutet av säsongen. SM 5-milen, Årefjällsloppet, Åre XCO och kanske Birkebeiner. Måste bara bli frisk först.

Har ju fått väldigt mycket frågor om hur framtiden ser ut, och jag kan inte svara eftersom jag inte vet. Det jag kan säga är att den här säsongen har varit en enorm besvikelse, trots medaljer i OS. Under sommaren och hösten tränade jag bättre och mer än någonsin och förbättrade varje moment i min skidåkning, bättre uppför, bättre stakning, bättre uthållighet. Men i slutet av oktober började problemen, och alla timmar jag lagt ner blev inget värda när träningsuppehållen blev för många och för långa. Och dessutom har jag endast tävlat 4 individuella lopp hittills i år.

Jag tycker fortfarande att det är kul att träna, och jag tror fortfarande att jag kan bli ännu bättre. Men motivationen har fått sig en ordentlig törn, och jag kommer att vänta ett bra tag efter säsongens slut med att ta beslut om jag ska fortsätta eller inte.

Det jag med säkerhet kan säga är att om jag fortsätter kommer det inte vara under samma förutsättningar som förut.

Slutligen, delar med mig av några bilder från senaste månaden…

OS i sotji, Ryssland, 2014. Stafett herrarLars Nelson, Marcus Hellner, Daniel Richardsson och Johan Olsson tar OS-guld. FOTOGRAF PONTUS ORRE / PONORR / 85527 +46 (0)730 72 93 91 info@pontusorre.se www.pontusorre.se

Pontus Orre på Aftonbladet tog den här bilden efter stafetten.

Glada

Marcus och Stina utanför vårt hus.

pizza

”Firande” med en midnattspizza i atlet-byn efter 15-kilometern.

plansch

Min motivationsbild bredvid sängen.

2013-12-14

12:e plats idag, och jag är inte nöjd.

Hade hoppats på ett bättre lopp, främst för att Davos brukar passa mig bra men också för att formen har känts avsevärt mycket bättre än innan Lillehammer-tävlingarna. Såg verkligen fram emot 30 km i individuell start, men det blev ett lopp fyllt av kämpa och jag hamnade på efterkälken direkt.

Ångrar lite att jag valde de skidor jag gjorde. Min vallare tyckte att jag skulle åka på ett annat par, men jag ville satsa på lite grövre struktur som skulle ge bra glid utför. Tyvärr gick den grova strukturen lite för trögt i uppförsbackarna.

Nu är väl inte 12:e plats helt dåligt, och jag fick ett riktigt bra träningspass. Såna här lopp ger hårdhet.

Journalisterna bad mig som vanligt svara på varför Norge är så mycket bättre än oss, nya norrmän dyker upp helg efter helg… Sliten, frusen och trött efter ett jobbigt lopp ledsnade jag ur på denna ständigt återkommande fråga: ”-Vi kan inte jämföra oss med Norge. Det är som att jämföra Sverige med Brasilien i fotboll, de har 100 spelare som är bättre än de 11 bästa svenskarna. Eller förlåt 10 st…”

Att jämföra på detta sätt var kanske lite dumt och överdrivet, det var absolut inte meningen att få svenska fotbollsspelare att se dåliga ut bara för att vi åker på stryk i skidspåret. Jag försökte att genom en metafor förklara att det har med antalet utövare och kultur att göra. I Norge har man fyra gånger så många som satsar hårt på längdskidor, vilket i sin tur betyder att man har fyra gånger så många talanger att utveckla till att bli världsstjärnor. Vårt bästa lag hade alltså tre(!) norska lag före oss i stafetten förra helgen, och vi slog med nöd och näppe fjärdelaget.

I Norge växer man upp med skidorna på, på samma sätt som ungarna i Brasilien spelar fotboll, på samma sätt som barnen i Kenya löper.

Statistiken talar sitt tydliga språk, Norges 107 guld i Vinter-OS är 20 st fler än tvåan USA. Och mer än dubbelt så många som Sverige har tagit.

Sverige har definitivt möjlighet att få fram längdskidåkare som kan ta både OS- och VM-guld, men inte alls i samma mängd och i lika återkommande takt som Norge.

Jag tycker att det är dags att sluta jämföra oss med Norges bredd, och istället applådera världens genom tiderna bästa vinternation.