Skier

Kategori: Träning

2014-05-27

Oj, vilket uppehåll jag haft från bloggen!

Jag har i alla fall kommit igång med min träning, har ju precis varit på träningsläger med landslaget i Skövde-trakten.

Planeringen och strategin för att jag ska kunna bli frisk från min revbensskada som fortfarande spökar har gjort att jag hade en bra bit upp till den nivå som jag brukar ha på rullskidåkning. Däremot så har löpningen äntligen fungerat bra, och det har även varit en väldigt viktig del att kunna få igång den.

Totalt sett så fick jag väldigt bra svar under lägret. För även om jag hade svårt att hänga med ibland, så klarade både revben och ljumskar den tuffa träningsbelastningen förvånansvärt bra. Passade även på att träffa min sjukgymnast Pierre i Stockholm, och förutsättningarna för kroppen ser redan bättre ut efter bara 4-5 veckors rehabiliteringsträning. Så visst går det att lära gamla hundar att sitta!

2014-04-08

Efter en del funderande har jag bestämt mig för att köra vidare över VM i Falun.

Motivationen och drivkraften för att ge mig i kast med det enorma arbete som krävs har jag fortfarande. Och jag tror att jag fortfarande att jag kan hitta nya vägar i träningen för att bli ännu snabbare.

Den största frågan har varit hur vi som växande småbarnsfamilj ska klara den situationen det innebär med en elitsatsande idrottsman i familjen. Den bästa lösningen vi kom fram till var att flytta närmare våra familjer i Sundsvall. Och det faktiskt motiverande och inspirerande att komma till en ny miljö och nya förutsättningar.

Nu i vår och sommar blir det först och främst fokus på att få kroppen stark och skadefri. Dessutom ska jag och Stig Wiklund göra några föreläsningar tillsammans. Känns som ett spännande projekt med tanke på den stora grund vi har efter nästan 12 års samarbete.

2014-03-05

Nej, det tror jag inte.

Jag hoppas på att åka några tävlingar i slutet av säsongen. SM 5-milen, Årefjällsloppet, Åre XCO och kanske Birkebeiner. Måste bara bli frisk först.

Har ju fått väldigt mycket frågor om hur framtiden ser ut, och jag kan inte svara eftersom jag inte vet. Det jag kan säga är att den här säsongen har varit en enorm besvikelse, trots medaljer i OS. Under sommaren och hösten tränade jag bättre och mer än någonsin och förbättrade varje moment i min skidåkning, bättre uppför, bättre stakning, bättre uthållighet. Men i slutet av oktober började problemen, och alla timmar jag lagt ner blev inget värda när träningsuppehållen blev för många och för långa. Och dessutom har jag endast tävlat 4 individuella lopp hittills i år.

Jag tycker fortfarande att det är kul att träna, och jag tror fortfarande att jag kan bli ännu bättre. Men motivationen har fått sig en ordentlig törn, och jag kommer att vänta ett bra tag efter säsongens slut med att ta beslut om jag ska fortsätta eller inte.

Det jag med säkerhet kan säga är att om jag fortsätter kommer det inte vara under samma förutsättningar som förut.

Slutligen, delar med mig av några bilder från senaste månaden…

OS i sotji, Ryssland, 2014. Stafett herrarLars Nelson, Marcus Hellner, Daniel Richardsson och Johan Olsson tar OS-guld. FOTOGRAF PONTUS ORRE / PONORR / 85527 +46 (0)730 72 93 91 info@pontusorre.se www.pontusorre.se

Pontus Orre på Aftonbladet tog den här bilden efter stafetten.

Glada

Marcus och Stina utanför vårt hus.

pizza

”Firande” med en midnattspizza i atlet-byn efter 15-kilometern.

plansch

Min motivationsbild bredvid sängen.

2014-01-27

Nu var det ett bra tag sedan jag kom med några nyheter.

Dels för att under tiden jag var hemma hade jag inte så mycket nyheter att komma med. Och den tid det tog med träning, rehabilitering och behandling var helt absurd. Resorna med bil till Vintersportcentrum har varit många eftersom jag inte ens kunnat jogga de tio minuterna pga revbenet. När jag väl nådde till den punkt att jag kände att två pass skidor per dag var genomförbart valde jag att ansluta till övriga laget direkt.

Här nere har det börjat funka lite bättre och smärtan i revbenen och bröstkorgen blir mindre i omfattning även om det går lite upp och ned. Intensiteten är ju väldigt låg de första 3-4 dagarna på den här höjden vilket också gör att kroppen får lite lättare belastning, och därmed banar väg för skadan att läka.

Det börjar i alla fall se ljusare ut, och jag tror att jag kan börja belasta lite tuffare inom kort. Det gör mig glad.