Skier

Kategori: Världscupen

2014-03-13

Nej, det blir inget tävlande i Falun för mig.

Just nu så fungerar inte kroppen som den ska. När jag kom igång med träningen igen efter förkylningen så började revbensskadan återkomma direkt. Och trots att jag har fått behandling och tränat lätt senaste dagarna så avtar inte smärtan något.

Den långa preiod med intensiv behandling som jag hade innan och under OS gjorde ju så att jag kom till start överhuvudtaget. Som ni förstår kan man ju inte fortsätta ha behandling två gånger om dagen även när man kommer hem. Processen innan OS handlade uteslutande om att bli smärtfri, men tyvärr så har tiden varit för knapp för att skapa en kropp som tål belastning under lång tid.

I och med det kommer jag att avsluta säsongen nu, och inte träna skidor mer denna säsong överhuvudtaget.

Jag kommer att tillbringa tiden framöver till att träna på gymmet för att få en välfungerande och smärt- och skadefri kropp. Nacken, bröstryggen, axlarna, revbenen och ljumskarna ska få de förusättningar de behöver för att sluta göra ont. Samma förutsättninger kommer att väga tungt i avgörandet om det blir en fortsättning på skidkarriären.

Det är i den utmaningen jag faktiskt hittar viljan och motivationen att fortsätta. Att hitta nya vägar är alltid det som drivit mig framåt allra mest!

Förutom att hänga med familjen och på gymmet har jag faktiskt lite planer på att ge mig ut och föreläsa i vår tillsammans med min mentala coach Stig Wiklund som följt alla mina sammanbrott och genombrott under drygt tio års tid. Det blir spännande.

2013-12-14

12:e plats idag, och jag är inte nöjd.

Hade hoppats på ett bättre lopp, främst för att Davos brukar passa mig bra men också för att formen har känts avsevärt mycket bättre än innan Lillehammer-tävlingarna. Såg verkligen fram emot 30 km i individuell start, men det blev ett lopp fyllt av kämpa och jag hamnade på efterkälken direkt.

Ångrar lite att jag valde de skidor jag gjorde. Min vallare tyckte att jag skulle åka på ett annat par, men jag ville satsa på lite grövre struktur som skulle ge bra glid utför. Tyvärr gick den grova strukturen lite för trögt i uppförsbackarna.

Nu är väl inte 12:e plats helt dåligt, och jag fick ett riktigt bra träningspass. Såna här lopp ger hårdhet.

Journalisterna bad mig som vanligt svara på varför Norge är så mycket bättre än oss, nya norrmän dyker upp helg efter helg… Sliten, frusen och trött efter ett jobbigt lopp ledsnade jag ur på denna ständigt återkommande fråga: ”-Vi kan inte jämföra oss med Norge. Det är som att jämföra Sverige med Brasilien i fotboll, de har 100 spelare som är bättre än de 11 bästa svenskarna. Eller förlåt 10 st…”

Att jämföra på detta sätt var kanske lite dumt och överdrivet, det var absolut inte meningen att få svenska fotbollsspelare att se dåliga ut bara för att vi åker på stryk i skidspåret. Jag försökte att genom en metafor förklara att det har med antalet utövare och kultur att göra. I Norge har man fyra gånger så många som satsar hårt på längdskidor, vilket i sin tur betyder att man har fyra gånger så många talanger att utveckla till att bli världsstjärnor. Vårt bästa lag hade alltså tre(!) norska lag före oss i stafetten förra helgen, och vi slog med nöd och näppe fjärdelaget.

I Norge växer man upp med skidorna på, på samma sätt som ungarna i Brasilien spelar fotboll, på samma sätt som barnen i Kenya löper.

Statistiken talar sitt tydliga språk, Norges 107 guld i Vinter-OS är 20 st fler än tvåan USA. Och mer än dubbelt så många som Sverige har tagit.

Sverige har definitivt möjlighet att få fram längdskidåkare som kan ta både OS- och VM-guld, men inte alls i samma mängd och i lika återkommande takt som Norge.

Jag tycker att det är dags att sluta jämföra oss med Norges bredd, och istället applådera världens genom tiderna bästa vinternation.

2013-12-13

Tillbaka i Davos, orten som antagligen skulle få flest röster om man frågade åkarna i världscupen vilket som är deras favoritställe av tävlingsorterna under året. Det är definitivt det ställe man kan få syn på gamla stjärnor inom längdskidåkingen, och att så många vill komma tillbaka hit efter sin karriär är ett betyg gott som något annat.

Själv trivs jag väldigt bra här. God mat, ofta bra väder och en liten stad som man kan promenera runt i när man har ledigt från träningen.

Två segrar i världscupen har det ju blivit här genom åren. Självklart ett resultat av att jag trivs och mår gott här, men också att banan och den relativt höga höjden brukar passa mig rätt bra.

Imorrn står det 30 km skate på programmet, och jag känner först och främst att det ska bli väldigt kul med tre mil och individuell start. Det var ett tag sedan sist! Visst, det kommer att bli sjukt jobbigt att knega runt den här banan fyra varv. Men man har gott om tid att komma in i loppet och finna rätt rytm för dagen.